Saker som dematerialiseras - Ronny

Det finns saker i vårt liv som har en förmåga att försvinna, då menar jag verkligen försvinna.
En lustig sak med dessa produkter är att de tenderar variera med ålder och livssituation!
Låt mig ge er några exempel.
1. Barnens nappar! 
Inträffar efter familjebildandet och jag är tämligen övertygad om att det inte finns en enda förälder, som inte upplevt nappens förmåga att spårlöst försvinna i tomma intet och stanna där, forever.
Hur det går till har jag ingen som helst aning om utan tvingas bara konstatera att napptillverkarna har ett eller flera fingrar med i det hela. Garanterat.
Vissa av napptillverkarna är dessutom ruskiga torterare av föräldrarnas psyke då de helt plötsligt låter delar av nappinnehavet, återta fast form, på en plats där den omöjligt kunde finnas i skede ett.
2. Strumpor!
Strumpornas förmåga att försvinna är dokumenterad sedan tvättmaskinens inträde i det moderna samhället. Att tvättmaskinstillverkarna har ett samarbete med strumptillverkarna står även det helt klart för mig. Alla har vi väl en låda med udda strumpor, för tillfället konstaterar jag personligen att fyra sockar saknar make/maka. Hur är det förresten med genusfrågan i strumpvärlden? Jag tror vi struntar i den tråden(!) för tillfället.
3. Läsglasögon!
Med stigande ålder kommer behovet av läsglasögon och som ett expressbrev på posten försvinner desamma spårlöst, fast inte.
Fast inte - beror på att de oftast återfinns men inte där jag/vi lagt dem från början. Eller......

Har någon sett mina läsglasögon?