måndag 21 december 2015

En ren levnadsmänniska! Ronny


Jag måste erkänna att grabben har sina ljusa stunder, faktiskt mer ofta än sällan nu för tiden. Det här med att fatta skillnaden mellan renlevnadsmänniska ( kan knappt stava till det ) och en ren levnadsmänniska, är i min värld inget annat än briljant. ( läs hans inlägg )
Det är sådan jag känner mig allt som oftast, trot om du vill.

Jag älskar livet och allt som kommer med detta. ( koppling till döden och livet efteråt osv, får vi ta en annan dag ). Att slita med räkningar varje månad är i sig så långt ifrån glädjefyllt jag kan komma, framförallt under perioder då inkomsterna inte riktigt korrelerar med nämnda räkningar. Det är också hyfsat trist att inte kunna unna sig saker i vissa lägen. Om frun eller dottern har behov av ett par byxor, en halsduk eller vinterskor, är det riktigt skit att inte kunna göra det inköpet.
Jag kan inte påstå att tio i topplistan över skojiga grejer att ta tag i, är översållad med uppgifter som klippa gräset, måla dörrar eller rensa ogräs, men ändå - det ingår på något sätt i paketet livet.


Nu kommer jag inte att gå in på alla de som har det sjutusen gånger värre än vad jag stundtals upplever min situation. Det jag vill komma fram till är det vi vanligtvis kallar överlevnadsinstinkt, dvs, hur djävligt det än är, så kämpar vi för att hålla näsan över vattenytan. Det måste väl bero på att vi är skapta för att leva och försöka få ut allt vi bara kan ur vår tid på jorden.
Mina numera relativt sett, många år, jag har haft förmånen att uppleva, är fylld med glädjeämnen som för mig är världsklass. Det är inte resor till olika länder eller dyra inköp som är överst på listan utan mer företeelser som:
- fira jul med nära och kära
- blogga med grabben
- att fru Lundström säger att hon älskar mig
- när solen skiner in genom sovrumsfönstret en sommardag
- att jag orkar genomföra "benlåten" i senaste releasen av Body Pump
osv, ni fattar va - små saker som ger livet en mening och fyller knoppen med glädjehormoner eller vad det heter.

Jag och hemmaboende dottern.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar