Martins Bantningsdagbok. Dag 15

Hej då 2015!

Nyårsafton i ensamhet med spärrat bankkort och avblåsta nyårsplaner gör vad det ska för psyket. En riktig pissdag. Ligger och lyssnar på ventilationen efter att ha käkat paj och nån gammal kola jag hittade i skafferiet. Ja, det var en planerad ätardag, men inte riktigt på det här viset. Skitslut på året. Det här är första gången jag firar nyår utan folk jag gillar runt omkring mig.

Men det är som en vis man ska ha sagt. "Efter regn kommer en skitstorm."... Eller nåt åt det hållet.
Vansinnigt nere nu och det beror inte på lågt kaloriintag. Just idag är allt rätt värdelöst.

Ska försöka somna innan tolvslaget bara för att jävlas.

Avblåst nyårsfirande - Martin

Inplastad paj som inte får åka buss.

Jotack. 2015 fortsätter som sig bör. I och med att Sanna jobbar natt hade jag ställt in mig på nyårsfirande med brädspel i glada vänners lag. Fixat en finfin paj, bakat bröd och tagit med en halv BiB vin.
När jag går där med mina kassar i handen på väg mot bussen börjar jag gräva efter bankkortet, vilket inte ligger på sin plats. Jag drar mig till minnes att jag parkerade om bilen imorse och blir kallsvettig. Parkeringsautomater har ju en inbyggd "Glöm kortet här!"- funktion.

Japps. Det stämmer. Nu ligger jag och surar i sängen, har spärrat kortet och tar mig ingenstans. Blir till att käka min jävla paj framför Netflix inatt.

Gott Nytt år då, era lyckligt firande as!

Svärmor - Ronny

Varför karakteriseras en svärmor (nästan) alltid som en sur gammal kärring som ska styra och ställa över dig och din partners liv, i vart fall när hon är i närheten?
En svärmor tycker jag har rätt att ta sig vissa friheter helt enkelt på grund av en högre uppnådd ålder än den du själv har, samt att det finns ett protektionistiskt inslag eftersom du är ihop med svärmors hen.
Svärmor har rätt att:
- truga i dig mat även om du är mätt
- bli sur för att du inte äter hennes hembakade bröd, du föredrar det nybakade från affären.
- kräva att ni, vid besök i svärmoderns hem, verkligen är där och inte rantar runt till en massa kompisar och annat löst folk.
- klaga över varmt/kallt i ert hus eller lägenhet, dessutom förbehålls hon rätten att ändra uppfattning godtyckligt.
- utöva så kallad "selektivt lyssnande" i syfte att uppfatta situationer eller diskussioner till sin egen fördel.
- få fler paket än vad du och din partner, tillsammans, får på julafton.
- klaga på att maten som hon alltid ätit inte duger för er. "Ni ska bara ha sådan där lyxig konstig mat som dessutom säkert kostar massor med slantar."

Jag har fler saker som en svärmor har rätt till men vill gärna ta del av dina svärmorstankar.
Lämna gärna en kommentar eller två, vem vet, kanske vi kan få ihop en "best of svärmor" lista så småningom.

Till alla svärmödrar där ute, vi älskar er!
Tänk på att en svärmors nyårsönskan är modest - att uppleva nästa nyårsafton! Ta hand om varandra.

Martins Bantningsdagbok. Dag 14.

Se till at få nån styrsel. Dammiga vågfan!

Två veckor av självspäkelse och martyrskap. Vågen hoppar upp och ner och fram och tebax. Ingen riktig styrsel så långt, men det går sakta... för sakta, nedåt. Om det hade varit såhär för någon månad sen hade jag gett upp för längesen. Men jag har liksom bestämt mig för att det ska funka. Önskar att jag kunde träna mer, att tarmarna satt på plats och att jag hade samma motivation när det kommer till att ta promenader. Tyvärr har litegranna slöheten kommit över mig, så motionen lider med sin frånvaro. Glad att kostmotivationen sitter i åtminstone. Runt 700 kalorier idag. Hade en jävla humördipp nånstans runt 16-tiden. Den gick över något efter lite matlagningsfilmande.

Som ni ser har jag joxat lite med utseendet på bloggen. Vi provar oss fortfarande fram, så det kan bli några justeringar till innan vi hamnar rätt. Skrik till om du tycker det är fult.

Nyårsafton imorgon och planerad ätardag. Ser ut att bli brädspel med Malmövänner och nån form av paj till det.

Sov nu, motborgare!

Matlagningsutmaning - Martin

Jag söker DITT förslag på råvara.

Som ni märker har jag börjat spela in lite matlagningsvideos. Dom är skitroliga att göra och jag hoppas dom uppskattas litegrann åtminstone.
Jag vill ha en ordentlig utmaning. Ge mig förslag på en råvara som känns lite underlig att göra mat av. Den ska gå att köpa i en vanlig butik och inte kosta en fantasiljard, annars får du fantamme sponsra med den. Den ska också vara tänkt som en matråvara, annars kommer massor av lustigkurrar att föreslå hundbajs och gråsten.

Jag får såklart kolla upp hur grunderna hur man tillagar den , så det inte blir nån giftig gegga jag rör ihop, men i övrig tänkte jag höfta lite random och spela in en video när jag provar.

Vore kul om farsan också ställde upp på denna utmaning. Vad säger du?

Kommentera förslag, allihopa!

Matas med Martin - Ganska vegetarisk matpaj.

För er som gillade den förra matvideon med vegetarisk lasagne, kommer här ett grundläggande recept på matpaj. Skitenkelt och vansinnigt gott. Standard, standard, standard. Som hämtat ur vilken kokbok som helst. Men det här kan du ändå med gott samvete bjuda på till nyår.

Imorgon är en annan dag! Ronny

Imorgon är det årets sista dag och förhoppningarna inför det nya året är skyhöga som vanligt. Är det inte lustigt hur vi liksom behöver ett ordentligt avslut följt av ett rejält avstamp, för att ta tag i grejer.
Det här gäller stort som smått, vardag som helgdag. Jag vet inte om man ska kalla det floskler men här kommer ett urval.
- "jag börjar på måndag!" Uttrycks lämpligast en lördag efter en stadig middag då du brustit ut i en tung suck följt av "men nu är det dags att tänka på vikten". Avslutet är här veckans sista dag, vilodagen söndag.
- "nytt år nya möjligheter". Förvånansvärt många av oss väntar med att se nya möjligheter till den 1 januari kommande år. Detta är i lika många fall vansinnigt korkat, då de flesta ligger för ankar ovan nämnda dag och har oerhört svårt att se de nya fina möjligheterna som   visualiserats efter tolvslaget. Detta följs nästan uteslutningsvis av nästa uttryck.
- "jag ska aldrig mer dricka" No comments (alternativ kommentar är "jag tar tag i det imorgon")
- "jag gör det sedan". Populär tonårskommentar där sedan är en tidpunkt som varierar mellan 1 timme till studentexamen om fyra år. Avslut och avstamp är med andra ord diffusa.
Avslutningsvis har jag försökt räkna efter det antal gånger jag själv uttryckt något av ovanstående eller liknande uttryck. Sanningen är genant, så här blev det 
Jag är 58 år lite styvt och började uttrycka liknande undanflykter vid ca 4 årsåldern.




Det betyder att 1 143 180 dagar att nyttja, varav jag uppskattar att det vissa dagar flugit ut fler än en groda ur min vackra mun. För att göra det enkelt gissar jag följande:

250 000 nya möjligheter (inte bara nyår alltså)
380 000 börjar på måndag
500 jag ska aldrig mer dricka
500 000 jag gör det sedan (kommer aldrig ur tonåren)
Puss och kram

Martins Bantningsdagbok. Dag 13

Den längst till vänster så mest aptitlig ut.

Började dagen med att äta ingenting. Fortsatte med det ett bra tag eftersom jag inte kände mig särskilt hungrig. Efter sisådär en evighetslång förmiddag och tidig eftermiddag behövde flickvännen Sannas katt åka till veterinären och kolla om den har diabetes. Fråga inte. Är ihop med en crazy cat lady som kollar sånt. Eftersom nästan alla veterinärer hade semester och dom istället tagit in personal från UPS, var den bokade tiden inte så mycket värd, utan det dröjde en halvtimme extra innan vi fick komma in till undersökningsrummet. (Sanna påstår i efterhand att det KAN varit så att dom fick in ett akut sjukt djur som behövde behandling innan kattens diabetestest.)
Här någonstans börjar mitt låga blodsocker göra sig påmint. När det dröjer ytterligare en timme innan de kommer och meddelar att Sanna just blivit rånad av dem på 2300 kronor och jag har suktande börjat titta mot hundmatshyllan, är det väldigt nära att mina ådror i pannan brister.

Brast för mig totalt gjorde det först när det var dags att spela in matlagningsvideo. När jag såg mig själv på bild började jag gasta någonting om äckliga feta grisar och låste in mig på badrummet ett tag.
Efter ungefär tio minuter låste jag upp, klev ut, muttrade nåt om att skölja champinjoner, sen spelade vi in en matlagningsvideo. Det gick förvånansvärt bra och Sanna blev mätt. Jävla Sanna att behöva gå UPP i vikt!

Ja. Jag smakade på anrättningen jag med, så nu har jag fått i mig mina 600 kalorier.
Jag är för bra på att laga mat. Det gör inget.

Matas med Martin - Vegetarisk Lasagne

Medan farsan uppenbarligen ser till att träna, ser jag till att göra en matlagningsvideo med mat jag inte får äta upp. Det här är ett favoritrecept på Vegetarisk Lasagne. I videon använder jag Brie-ost, men det går nästan ännu bättre med Chevré, bara så att ni vet.

Jag tycker nog själv videon blev rätt kul. Håll med och håll i hatten! Nu kör vi!

Träningsångest 2 - Ronny

Äntligen!
Efter en vecka utan träning blev det dags att återstifta bekantskapen med Selma SPA+ i Sunne. Härligare anläggning att träna på får man leta efter.
Dessutom fick vi återförena vår lilla träningsgrupp igen. Stenhård träning i form av Body Pump, lite bubbelbad & ångbastu på det och vips är man lite mindre ångestladdad inför nyårsfirandet. 

Fru Lundström, Felicia, jag och fina Maria L

SEX säljer - Ronny

Ni är allt ena riktiga snuskhumrar där ute.
Mitt inlägg om Shangri La hade högst ofrivilligt en bild på en löpsedel

Och mer behövdes inte för att öka antalet bloggbesök med sådär sjuhundra procent. Fyyyy på er, vi som trodde vårt insiktsfulla bloggande var grejen......

Ofrivillig Vegan? - Martin

Upptäckte just att Moder Natur verkar ha fått sig en knäpp.

I och med att jag i princip inte äter någonting och kokar grönsaksbuljong, har hon missuppfattat mig med att vara vegan. 

Det uppenbarade sig imorse som en begynnande dreadlock i nacken.

Tokiga Moder Natur. Jag är en helt vanlig bantare!

Till nästa jul önskar jag mig en hårborste.

När odödliga dör - Martin

Det finns människor som inte kan dö i min värld. Inte så att dom har evigt liv på något vis, men dom har funnits under hela den tid jag känner till och det är ogreppbart att tänka sig att dom inte alltid skulle fortsätta göra det. Ju äldre jag blir, desto närmare kommer jag ju det faktum att förr eller senare försvinner fler och fler av dom jag håller kära.

Jag har relativt unga föräldrar, men dom blir inte yngre. Nu har dom ju ändå antagligen en massa år kvar innan dom trillar av pinn och lämnar mig kvar som den ensammaste lilla fläcken i hela världen. Men bara tanken på att dom en dag inte kommer att finnas där och svara i telefon eller komma med besserwissriga råd när jag inte bett om det, är så otroligt främmande för mig. Jag tänker inte på det särskilt ofta, vilket är skönt. Dom är hyggligt pigga och med i huvet.

Men idag dog Lemmy Kilmister från Motörhead. Ytterligare en fullkomligt odödlig människa. 70 år gammal. Lemmy Kilmister är en sån där som alltid funnits och alltid kommer finnas. Men ändå dör.

Har inte varit hans absolut största fan, men jag har sett honom flera gånger live och verkligen gillat hans sätt att se på Rock n´Roll. Det är liksom All In, eller ingenting. Lite som det jag raljerade över i ett tidigare inlägg.

Jag tog det konstigt hårt. Lemmys död får mig att börja reflektera över de andra "odödliga" i min närhet. Jag gillar det inte. Att dom odödliga inte är just det.

Så, jag startar min morgon med en låt av nämnde Kilmister och funderar lite till över döden. Kanske ringer morsan och farsan lite senare, trots att jag träffade dem för ett par dagar sen. Varför inte?

Brödterapi - Martin

Ville bara säga att jag gått i brödterapi
idag och bakat godare bröd till min flickvän än du gjort till din respektive. För det var en tävling. Och jag vann!

1-0 till Mig!

BABÄÄM!

Mellandagsshopping hos en legend - Ronny

Idag har tjejerna gått loss i en av Sveriges hetaste butiker, Shangri La i Sunne.
Ylva är en legend och har belönats rikligt genom åren bland annat som Sveriges Underklädsbutik!!

Rikskänd klassiker

Ylva själv servar tjejerna som bara hon kan

Sant!

Ronny slappar i butikens
"mancave"

Saker som dematerialiseras - Ronny

Det finns saker i vårt liv som har en förmåga att försvinna, då menar jag verkligen försvinna.
En lustig sak med dessa produkter är att de tenderar variera med ålder och livssituation!
Låt mig ge er några exempel.
1. Barnens nappar! 
Inträffar efter familjebildandet och jag är tämligen övertygad om att det inte finns en enda förälder, som inte upplevt nappens förmåga att spårlöst försvinna i tomma intet och stanna där, forever.
Hur det går till har jag ingen som helst aning om utan tvingas bara konstatera att napptillverkarna har ett eller flera fingrar med i det hela. Garanterat.
Vissa av napptillverkarna är dessutom ruskiga torterare av föräldrarnas psyke då de helt plötsligt låter delar av nappinnehavet, återta fast form, på en plats där den omöjligt kunde finnas i skede ett.
2. Strumpor!
Strumpornas förmåga att försvinna är dokumenterad sedan tvättmaskinens inträde i det moderna samhället. Att tvättmaskinstillverkarna har ett samarbete med strumptillverkarna står även det helt klart för mig. Alla har vi väl en låda med udda strumpor, för tillfället konstaterar jag personligen att fyra sockar saknar make/maka. Hur är det förresten med genusfrågan i strumpvärlden? Jag tror vi struntar i den tråden(!) för tillfället.
3. Läsglasögon!
Med stigande ålder kommer behovet av läsglasögon och som ett expressbrev på posten försvinner desamma spårlöst, fast inte.
Fast inte - beror på att de oftast återfinns men inte där jag/vi lagt dem från början. Eller......

Har någon sett mina läsglasögon?

Martins Bantningsdagbok. Dag 12.

Idag funkade åtminstone Vindrutetorkarna
och jag höll käket ok.

Köra bil-dag. Ingenting kan göra mig så uttråkad och hungrig som att sätta mig bakom ratten och långköra till Malmö. Herrejävlar så trist det är, och hamburgerkedjorna ligger helt perfekt utplacerade längst med vägen. Såklart. Max har sina stora Grand deluxeburgare med storpack chili-cheese. Mc Donalds har fyra stycken dubbla cheesburgare i påse. Det är åtminstone alltid vad jag får när jag svänger in och ska käka. Om jag inte klarar att hålla mig tills jag kommer till Mantorp, förstås. Där har dom en skitbra Tacobuffé för 99 spänn på Rasta.
Ja, du förstår. Jag kan vägrestaurangerna och jag har nyttjat dem högfrekvent de senaste två åren.

Idag då? Gick det bättre? Stannade jag till?

Ja, jag stannade till, men bara för att pissa ungefär fyra gånger och lite till. Jag dricker ju ungefär 2,5 liter vatten och en kopp kaffe innan jag tar min första lågkalori-bar. Med andra ord. Succé! Bravo jag!

Väl framme i Malmö, hos min nyvakna skönhet till flickvän, var det kock-dags. Lagade till vegetariska biffar av biprodukterna från Schrödingers Grönsaksbuljong. Det ledde till glada miner och en något vaknare flickvän.

Jag antar att hon vill slita med mig på en promenad till affären alldeles strax. Ska skylla på energibrist och försöka slappa ett tag till.

Schhhhh!

Träningsångest - Ronny

Jul, jul, förbenade jul!
Äntligen är du över.
Visst, visst, är det vansinnigt kul
Men man äter mer än man behöver.

När disciplinen tar rast
och latmasken regerar
Visar spegeln en kontrast 
på tränade mannen som falerar

Jag kan ingen annan klandra
måste räkna kalorier och dricka buljong
Om jag och grabben stöttar varandra
kanske nästa poem blir en segersång

#femkilo

Schrödingers Grönsaksbuljong (Martins Bantningsdagbok. Dag 11)

Hemma och mellanlandar efter julfirande i Gävle. Har därmed fått tillgång till vågen, vilket ju var rätt tråkig läsning. Har lagt på mig en massa vätska på grund av alkoholdrickande med govänner. Hoppas att några liter vatten ska göra susen. Så. På´t igen. Och hur går man på´t igen efter ett nederlag?
Tja... Det är bara att köra igång och sysselsätta sig med distraktioner. En bra distraktion för mig är faktiskt matlagning. Och eftersom jag inte har någon annan att laga mat till idag, så får det bli någonting för mig. Grönsaksbuljong.

Eftersom jag inte gillar alla jäkla tillsatsämnen som buljongtärningar innehåller, tänkte jag ge mig på att koka helt egen. Jag har aldrig kokat grönsaksbuljong förr, så det här kan bli exakt vad som helst. Jag kommer höfta som vanligt.

Just nu är det både världens godaste och världens äckligaste grönsaksbuljong samtidigt eftersom den inte är färdig än. Så den får kallas "Schrödingers Grönsaksbuljong".

Varsågoda, här är receptet på ett ungefär som jag planerar att det ska bli.

Schrödingers Grönsaksbuljong:
1liter vatten
En massa varierade grönsaker som känns kokbara. (I den här använder jag Morötter, Palsternacka, ett par potatisar för stärkelsen, Paprika, Fänkål, Kålrot, och tre små tomater)
2 Chilifrukter
1Gul lök
1 Purjolök
Ett knippe bladpersilja
Några nypor Salt
Blandade pepparkorn
1 liten svätt rom
4-5 vitlöksklyftor
Ett par matskedar olivolja.

Hacka alltihopa grovt. ner med allt i en stor kastrull och koka under lock i ca 45-60 minuter.
Sila av och spara grönsaksvattnet. (Spara de kokta grönsakerna också. Du kan säkert göra nån lattjo röra av dom.)
Låt det smaksatta vattnet sjuda ner tills fonden/buljongen är färdig. Jag har ingen aning om vad det blir för konsistens. När jag kokt lammbuljong på ben, så gör ju märg och ben att konsistensen blir geléig när den reducerade fonden får svalna. Här vet jag inte. Hoppas potatisens stärkelse gör någonting för just konsistensen. Det låter logiskt i mitt huvud.

Det luktar gott hittills, åtminstone. Uppdaterar dig om resultatet sen.

Martins Bantningsdagbok. Dag 10.

En dag jag har kunnat känna mig skitduktig och skitdålig men ändå, tycker jag, kommit ur den med någon form av heder.

Började bra med kaffe, vatten, en halv choklad-fudge-bar, kaffe, kaffe, en liten rackarns laxmacka (Är ju ändå hos morsan. En vansinnigt dålig anledning, men ändå.) kaffe, vatten och en tupplur. Så långt allt typ ok. 

När jag är i Gävle hör det till att jag träffar govänner från förr. När man träffar govänner från förr är det viktigt att man umgås över någonting att äta eller dricka, eller både och. Så är det bara. Vem säger: "Hej, govän från förr! Ska vi träffas över en skvätt motion och bantning?" Däremot går det bra att diskutera ämnena över en bit ät eller drick.

Vännerna jag skulle träffa var senare än jag, så jag fick med mig mor och hennes Leif ut på krogen över en bit drick.

Min mammas helt egne Leif, Mamma och jag.

 (En Leif är en sån som en mor skaffar några år efter en far. En Leif är skitbra, för den är trevlig och blir lite som en sån som skäller på en när ens mor inte orkar och ens far bor nån annanstans under uppväxten. Dessutom tar den hand om disken, lagar mat och vet en massa om saker man inte vet någonting om.)
Jag blev närapå förbjuden att inte äta nåt om jag skulle dricka vuxendricka. Jag tror litegrann att det faktiskt är sunt. Så ja. Jag beställde mat. Det var skitdålighet 1. Skiduktighet 1 kom när jag beställde maten. Istället för att, som radiostyrd tjockis, beställa en STOR Caesarsallad, beställde jag en liten variant. Skitduktighet 2 var att jag gav bort mitt bacon till Leif, även om det tog emot.
Skitdåligthet 2 var ju såklart att jag drack en massa vuxendricka i form av rom och öl. Skitdålighet 3 är mackan jag just drog i mig när jag kom hem från krogen. Vågen kommer tala om för mig att det var en dålig dag, men jag väljer att se det som var positivt: Jag har inte frossat. Faktiskt inte. En till positiv sak är de fantastiska vännerna jag har kvar i den här gudsförgätna byn. Tack för en fin kväll, jäkla stollar.
Den sista, men kanske viktigaste, detaljen är att när jag vaknar imorgon är det en ny dag. En dag där jag går in i det här igen till 100% utan dåligt samvete för dagens missöden. Om jag möter misslyckanden med ångest kommer jag ge upp. På´t igen bara!

 Tror jag ska bli livscoach när jag blir stor.

La Famiglia - Ronny

Ibland är man bara så privilegierad!
Juldagens eftermiddag och kväll blev magisk då jag fick ha samtliga (numera vuxna men ändå) barn kring mig för första gången på hur länge som helst.

Förutom jag - Felicia, Alexandra,
Mia o Martin

Vi träffades hos äldsta dottern Mia som bor i ett hus som klarar av att inhysa inte bara barnen utan barnbarn och en del respektives.
Ett mindre smickrande arv som ungarna fått från mig är en vinnarskalle som i sina sämre stunder blir till ett dåligförlorartemperament som inte är helt skönt att leva med.
Det händer oftare än sällan att ungarna väljer bort deltagandet i sällskapsspel av ren och skär skräck över att eventuellt förlora. Det finns dessutom ett antal spel som etsat sig djupare i själen än andra och det värsta är väl Tabu. Ni vet spelet där man ska beskriva ett ord för sin partner utan att använda hela eller delar av de tabuord som finns på kortet.
Det spelet har skadat familjen Lundström djupt samtidigt som det är djävulskt kittlande att utöva.
Nu blev det Bezzerwizzer istället och kan ni tänka er, vi lyckades hålla ihop det hela spelet igenom och dessutom ha utomordentligt roligt. enligt vissa opålitliga källor berodde det mest på att jag var med i det vinnande laget......ha, vilken förolämpning av mitt goda humör!
I vart fall var hunden Dizel helt avslappnad och tog kvällen med upphöjt lugn.
Sköt om er allihopa och snart är det nyårsafton.

Min kompis kobojsarn - Martin

Min kompis Kenneth har fler hattar än du. Han är hobby-kobojsare, förstår du. Hade förmånen att komma hem och hälsa på honom och hans fina familj i Valbo idag. Är det nåt jag verkligen gillar, är det människor som har förmågan att nörda in på en hobby. Hatten av!

Martins Bantningsdagbok. Dag 9

Buljong, buljong.
Du räddare i nöden

Juldagen är värre än julafton för en sån som kör en idiotdiet som jag. Så är det. Juldagen är dagen man värmer upp allt det som blev över från julafton och frossar igen. När man tror att man är home safe, lurar den där dagen efter jul som en hägrande återställare för en nykter alkoholist. Beskrivningen är faktiskt mer träffande än rolig.

Släkt och så

Jag fick ett tips från en vän som kör samma resa som jag. Saltsuget blir ett vansinne efter alla gå ned i vikt-preparat som smakar choklad. Tipset lyder: Buljongtärning, vatten, för mycket chili, curry och ett glas vatten. Inte sexigt, men det funkar.

En stor del av den närmaste släkten slöt upp idag runt ett dignande "dagen efter-julbord", inklusive den andra halvan av GenerationsklyftaN. Far, farfru, syster, systerman, lillasyster, lillasysternypojkvän, ännumindrelillasyster, hund... och jag. Jag satt dock faktiskt mest vid sidan av maten. Jag smakade inte en på en gnutta av det som dukades fram... Förutom Rom, vin och whiskey. Det, å andra sidan, smakade jag mycket av. Väldigt mycket. Inte för mycket. Eller kanske lite för mycket. Vad vet jag? Vad jag någonstans vill komma fram till är att jag har klarat av ytterligare en planerad ätardag utan att frossa i mat. Det är en otroligt viktig grej för mig, uteblivandet av frossande.


Efter frosseriet: Sällskapsspel med snacks. I god släktskapsanda spelade jag både spel och matmartyr tills jag insåg att dom började få nog av en full, kalorifattig stolle. Ligger här och är galet sugen på ALLT man är sugen på efter en helkväll. Men jag håller mig. Det gör jag. Faktiskt. Har du någonsin gått förbi ett gatukök på fyllan, utan ett kvartitre-ragg vid din sida, UTAN att köpa en extra stor med extra allt? Det går inte.
Om man inte är jag. Och det var jag idag. Gonatt.

Lite nostalgisk juldagshälsning - Martin

Min gamla mor har sparat muggarna vi fick som barn. I dem fick vi lördagsgodis serverat, te till frukosten och senare, kaffe. Det var de största dryckeskärlen som fanns i hushållet förutom morsans Gin & Tonic-glas, så muggarna har använts högfrekvent. Det är såna här saker som gör att nostalgin bubblar över litegrann. Detaljer, ni vet. Detaljer som gör att man känner doftminnen, sinnesstämningar och situationer från nån gång då det begav sig.

Juldagsmorgon - Ronny

Det finns svart och vitt, yin & yang samt julafton och juldagen!
Den 24 december är en speciell dag i vårt avlånga land. Förlåt mig nu för att jag generaliserar, men det är faktiskt min rätt som bloggare att göra så!
Alla vaknar med förväntan i sinnet, medvetna om att det är snällhetsexamen denna Jesus födelsedag. Idag ska vi kläs upp för att tomtepersonen inte ska tro att vi som mottagare av hans belöning, har fallit igenom i sista minuten och faktiskt inte är så snäll som vi påstått oss vara under året. Liten som stor har finaste dräkten på sig och extra stora oskyldiga ögon för att illusionen ska bli komplett.
Bilderna som läggs ut på insta, fejjan, snappen osv, utstrålar familjeperfektion i skimmerfiltrerat arrangemang. Det är så vi nu placerar julen 2015 i vårt minne.
Då är det något annorlunda på juldagsmorgonen!
Jag ser mig omkring och konstaterar följande:
Äldsta dottern har iklätt sig en "onepiece" med ett mönster som består av olika pizzaslices med varierande fyllning? Som alltid den mest modemedvetna i släkten.
Den något yngre dottern har hittat reservglasögonen, stora snuspåsen i överläppen men helt tappat bort hårborsten. Frugan kliver upp i snyggaste thermounderstället och småglina har en skön blandning av nya joggingbrallor, tröjor, skor, sockar, mössor härligt mixade med legobitar, sminkdockor och skinkmackor.
Det är OK att tvärtomreagera så här dagen efter, det är trots allt ett helt år kvar till nästa gång det är examen.
God fortsättning - nu ska vi mellandags shoppa......

Fakirens bantningsdagbok. Dag 8

Jul. En frosseriets dag. Ni vet alla hur man ligger där och munandas, rund och stinn som en julagris nån gång efter Kalle jävla Anka och hans enerverande polare.

Ungarna springer omkring som sockerstinna troll och sliter i allt som har papper och snören. 

Jul, jul, strålande jul... Och så vidare. Idag är den dagen. Dagen jag faktiskt planerat in att äta så mycket jag ville. Och det ville jag. Men bara fram tills dess att jag satte mig vid morsans julbord i Gävle. Klart jag inte kunde motstå morsans bröd med hennes gravade lax (recept kommer). Det går inte. Inte heller gick det undgå att prova hennes köttbullar och hennes sill. Men. Efter endast en omgång provsmak, vilket motsvarade en normalportion för en vanlig människa, ville jag inte mer.

Jag var inte normalt äckelmätt, men jag bara kände att det räckte. Det var en ny och rätt häftig känsla. Jag lade band på mig vid matbordet. Det var länge sen. 

Inte ens när vi åkte över till syrran för att fortsätta julandet kände jag att jag ville ha mer. Trots att hon som vanligt gjort fantastiskt julgodis. 

Det skönaste av allt var att alla var otroligt  respektfulla och gav fan i det vanliga trugandet. Ingen ifrågasatte att jag inte ville ha. Jag fick kaffe och vatten när de andra fick glögg. 

Oh! Jag fick en helfin julklapp. En handgjord disktrasa i linne och bomull av märket lenalu. Den ska kunna hålla en evighet om den tvättas då och då i 60 grader. Tro mig! Den ska testas i mitt finfina kök! Recension kommer! lenalu är än så länge ett oetablerat märke på marknaden, men det präglas av en fantastisk hantverksskicklighet och helfin  design! 

(Ser ni nu, kommande sponsorer, vilken reklam ni kommer få!)

Ja, jag har helt klart överstigit 600 kalorier idag, men jag har klarat jultestet med, enligt mig, bravur. 

Glädjande är också att vågen gör ganska mycket som jag vill. 

Sköt er nu, och ligg och vältra er i ert frosseri. Julagrisar.

Minnet sviker 1 - Ronny

En sak som är lika säker som amen i kyrkan, det är att minnet tenderar att svika när man kommer upp i ålder. (jo det är säkert - bara vänta och se) Det djävliga i processen är att det liksom smyger sig på en och det är inte förrän man kommer hem från jobbet, med fickorna fulla med "kom ihåg" lappar, man inser att något hänt. Det måste ha varit en äldre person med liknande problem som uppfann Post iT lappen.
Ta idag till exempel. Det är julaftons morgon och tror du inte att jag glömt hur in i värsta h..vetet det är att vara en stilig äldre man och FÖRKYLD!
Haha säger du, löjligt! Lätt för dig att säga och kanske att jag nickat bifall om jag bara kommit ihåg hur det är. Nu blev chocken total när jag vaknade med en hals som någon (mest troligt tomten) dragit Rudolfs betsel igenom.

Det var för mig dessutom en total surprise att ett så litet och tomt huvud som mitt, kan kännas som att det är på väg att sprängas!! Av vad liksom? .....Vi ska inte tala om vad spegeln sa till mig när vi mötte varandra.




Nåväl nu är det trots allt julafton och vi (fru Lundström och hemmaboende dotter) är hos min äldsta dotter med familj, vilket är som ett litet förkylningspiller. Däremot har jag blivit informerad om att den andra sidan av GenerationsklyftaN ska frekventera huset till aftonen. Det vete tusan om man, så illa däran som jag är, pallar med en tjyvgnällig fakir med viktproblem. Jag vet hur det blir, han sitter där och stirrar ut en när man försöker medicinera sig med diverse flytande hostmediciner, typ Rom och Glögg. Då är det ungefär som att man ska sympatibanta och räkna kalorier eller vad det nu är han försöker imponera på omvärlden med att han kan plussa ihop. Tur i hela grejen är att han ändå har med det förtjusande barnbarnet, som jag för övrigt vill ha som gästbloggare när tillfälle bjuds.
Till sist har jag hört att det är testprodukter på väg till klyftan från en sponsor som, av någon anledning, vill vara anonym. Av den anledningen har jag glömt vem det är.
God Jul

Martins Bantningsdagbok. Dag 7

Ni tror mig inte, men jag räknar kalorierna.

Man får INTE ha gäster utan att erbjuda dem någon form av dryck. Man får inte heller ha gäster på besök som inte uppskattar att man bjuder på någon form av dryck. Det är två bra regler. Idag erbjöd jag min gäst en skvätt rom. Hon var en bra gäst och tackade ja till en liiiten smutt-skvätt. Jag är en ju en fantastiskt god värd som, förutom rom, erbjuder mat och trevligt sällskap när jag får gäster. Jag erbjuder mig självklart att delta i romdrickandet. För ingen värd, värd namnet värd, låter sin gäst känna sig utanför. Hon skulle dock köra bil senare på kvällen och jag skulle det inte. Jag KAN ha överkompenserat min gästvänlighet med ca 350 kalorier. Det är inget problem, eftersom mitt totala kaloriintag innan den goda romen bestod av en chocholate fudge-bar, dvs. 220 kalorier.

En bra sak med att gå på diet är att drickandet blir väldigt billigt per huvudsnurr.

Så. I övrigt hade jag en dålig kväll igår, strax efter jag hade gjort gårdagens bantningsinlägg. Hade en radiostyrd craving efter käk och drog i mig fyra mackor med kaviar och ost innan jag somnade.
Ni som inte är tjockisar med matberoende kommer nog aldrig fatta den där radiostyrda känslan när man vet att man gör fel, men bara totalt blockerar det. Det är otroligt konstigt. På riktigt. Jag hade lika gärna kunnat låta bli precis som dag 2 och 3, som egentligen var värre hungermässigt. Men Nej.

Gårdagen var ett nederlag. Idag inte samma nederlag. Har inte varit hungrig. Dricker rom, men räknar kalorierna och är på rätt sida av gränsen.

Bakat fantastiskt bröd idag som får mig att vilja släppa allt och frossa, men det är till julbordet imorgon. Dom får njuta.
Jag får må bra.

Resultatet - Martin

Superenkelt, för att uttrycka
det som i en Allers-tidning.

Ville bara visa resultatet från förra inläggets recept. Jävlar i döden, så tjusigt. Inte illa för att vara första gången på ett år...Och bara lite halvhipster, eftersom det tyvärr inte är surdeg. Men... Min vän på besök lämnade en skvätt deg från hennes surdegskultur, så jag ska se till att få igång en vettig surdeg att baka från framöver. Min dog i förra flytten.

Se fram emot brödbilder och recept, hipsters!

Oväntade presenter, glasögon och Brödbak - Martin

Kungen bär kniv från Trollcraft.

Moderiktig och fin i någon annans brillor

Roliga överraskningar är bra skit. Till skillnad från de tråkiga, som brukar ha en vana att komma på oväntat besök alldeles för ofta.
Dagen har bjudit på en fantastiskt rolig överraskning i form av present. Har en hantverkarvän som lovat mig en finfin Ost- och Liktornskniv jag skulle kunna använda på mina skogsturer, i över ett år. Idag kom ett paket med två knivar jag fick välja mellan. Det var ett omöjligt val. Helt omöjligt. Sanslöst vackra och ändamålsenliga skapelser. Var tvungen att ringa och påtala detta, varpå min numer bäste vän tyckte att jag faktiskt kunde behålla båda två, då han dels inte skulle kunna sälja nån av dem för dess rätta värde och för att jag hade väntat såpass länge utan att klaga allt för mycket.
Ni ser ju själv på bilden. Jag kommer vara kung i skogen med dom där i bältet. Släng dig i väggen, älgjävel. Nu är det jag som har kronan.

Du vet att vi driver en blogg med tema "generation" på något vis. Lite som att jag skulle vara ung och farsan skulle vara gammal. Men det är ju sanning med modifikation. Jag är inte på något vis purung med mina 38,5 år bakom ryggen. Ibland blir man påmind om det. Idag är en sån dag. Hittade ett par glasögon från en avlägsen, avliden släkting. De såg skojiga ut, så jag bestämde mig för att prova dem på. Det här är inte roligt, men när de hamnade på näsroten så såg jag helt plötsligt världen som den såg ut när jag var 22. Fast mera nyktert. Jag såg text på ketchupflaskan och termometern. Jag såg en ful glasögonorm i badrummet som jag skrattade åt, tills jag kom på att det var mig själv jag såg i badrumsspegeln. Jag såg att jag hade fått besök av en kompis och hennes hund och jag såg framtiden. I framtiden sitter jag på en synundersökning, för det behövs tydligen.

Min vän på besök hade med sig en surdegsjäst deg som måste bakas av innan kvällen, så jag blev själv inspirerad att göra ett bak. Degen ligger på jäsning just nu. Varsågoda, ett skitenkelt recept på finfint bröd:

4dl vatten
ca 10g jäst
nån nypa salt
En skvätt honung eller sirap
Vetemjöl special så det räcker
Solrosfrön eller valnötter eller ingenting

Blanda ut jäst och vatten. I med salt och honung. Rör ner mjöl med en träslev tills konsistensen påminner om sån där dryg lera som fastnar i klumpar under skorna.
Låt det jäsa under bakduk en halvtimme. Dra i och vik degen fyra gånger. Upprepa jäs-och vikprocessen tills det gått ca 3-4 timmar.
Värm ugnen till 250 grader. När ugnen är varm nog, vält ner degen på varm plåt med bakplåtspapper. In med skiten i ugnen, på med ett par isbitar på plåten nedanför. Sänk värmen till 200 grader, grädda i en kvart, vädra, grädda 5 minuter till, vädra, 5 minuter till, vädra, grädda 5 minuter till. Nu ska det gått 30 minuter sammanlagt i iugnen.
Klart. Låt svalna. Ät.

Fast inte jag. Jag bantar.

GenerationsklyftaN Testar - Uppmaning

Jag och farsan har en idé till GenerationsklyftaN att köra ett segment där vi testar saker. Gärna generations/åldersrelaterat. Vi skriver våra recensioner, kanske filmar, betygsätter och reflekterar utifrån våra egna synvinklar.
Har du en produkt du vill att vi testar, eller bara ett förslag på saker du vill att vi provar på? Vi kan säkert införskaffa prylar själva om det inte är för dyrt och bökigt. Vi bor i olika delar av landet, så ha det i åtanke.
Vi kommer även senare att köra nån form av Följarnas utmaningar, där två generationer sätts på prov i det läsarna väljer. Kanske baka snyggaste limpan, simma 200 meter på tid eller helt enkelt en boxningsmatch. Vad vet vi. Men det kommer sen.

Kommentera nedan, så ska vi göra vad vi kan för att göra dig glad!

Entrélåten - Martin

Det är i princip omöjligt att välja entrélåt enligt de kriterier som nämns i farsans inlägg.
Hela mitt liv har varit präglat av musik. Allt ifrån barndomens Elvis och Sha na na, som farsan nämnde, till brutal Death Metal eller Pet Shop Boys.

Nu sitter jag och velar mellan två val. Det hade varit ohyggligt skönt att glida in på jobbet till Jamiroquai´s White Knuckle Ride varje dag, men glida är inte riktigt min grej. Till viss mån har jag ju ett soundtrack varje gång jag kommer till jobbet eftersom jag jobbar på scenen och därmed har specialkomponerad musik jag faktiskt gör entré till. Den musiken har jag använt i tio år och fortfarande inte lessnat helt. Du kan hitta den på www.fakirer.nu om du vill lyssna.

Men om jag bortser från det, så kommer jag ändå välja en låt jag en gång använt under en scenshow som entrélåt. Den gången var det panik och ljudkillen fanns inte på plats, så jag stack in huvudet till bandet som spelade innan mig och frågade om de kunde improvisera fram någonting monotont och suggestivt till min show. "Tänk David Lynch" var min instruktion. Och som de levererade, Rockabillybandet från Karlskrona med trummor, ståbas och gitarr. Dom följde varenda vink och lade en perfekt ljudmatta runt alltihop. Det blev det årets näst bästa show. Den bästa showen kom dagen efter, då vi bestämde att dom som entrélåt skulle göra en egen version på det som kommer att bli min vinnande låt i det här inlägget. Tack Herr Ludwigs Trio, för en fantastisk upplevelse!

Entrélåten - Ronny

På väg hem i bilen hörde jag en fråga på radion som var rätt kul.
Om du fick välja en låt som spelades varje dag som du kommer till jobbet - vilken låt skulle du då välja.
Alltså förutsätter vi i detta fall att du har ett jobb att gå till, om vi kan enas om att det är okey kan vi fortsätta funderingen.
Tänk dig att samtliga på din arbetsplats vet att nu är Ronny, Britta, Kalle eller vad du nu heter, på plats, för nu är det xxxxx som spelas i högtalarna.
Jag kunde inta riktigt släppa frågan och har ägnat en del av de senaste två timmarna att fundera över vilken låt jag vill höra när min kropp beträder nämnda arbetsplats. Nu jobbar jag i huvudsak hemifrån så det får väl bli när jag vaknar som detta sker, men ändå.
Först tänkte jag att "Haha" enkelt det är självklart.......och så tog det stopp.
Simply the Best hörde jag på radion att många ville ha, för enkelt tycker då jag.
Han går som en karl (en sån karl med Agnes), kan det vara något? Nja, jag vet inte om en kille som haltar och är så hjulbent att en medelstor julgris kan passera mellan knäna, är liktydigt med hur en karl går?
Det måste nog bli en låt som mer symboliserar mig och min musiksmak från uppväxtåren.

Nu snackar vi sextiotal så ni är medvetna om det. Fast å andra sidan är ju skivan Rock´n Roll is here to stay med Shanana i princip sönderspelad i börja på sjuttiotalet. Hmm börjar bli knepigt det här.

Ronny "Elvis" med doatjejer Hannover -93

Tänk tänk tänk, få se nu musik, jag, men självklart - det måste bli en Elvis!!! Så varför inte en låt som jag försökte efterlikna utseendemässigt på CeBit i Hannover -93 (tror jag det var).
Låten - ja det var All shook up och inspiration fick jag från en show som enligt mig är bland det bästa som gjorts - Elvis Comeback special 1968.
Klippet är på medley´t där ett par av låtarna jag sjöng är med, notera att jag inhandlat en liknande läderoutfit som kungen bar på den tiden.
Så håll till godo med min Entrélåt - "All shook up" med the one and only Elvis.
(börjar med Heartbreak Hotel ifall ni undrar om låten låter annorlunda)

Martins Bantningsdagbok. Dag 6

Tänker mig att vi lämnar därhän att den här dagen började precis skitdåligt. Vi glömmer att jag blev väckt av fuktskador och hantverkare. Vi ältar inte de timmar jag fick sitta hungrig och trött i sovrummet och lyssna på håltagningen i fasaden. Vi ägnar inte en tanke åt att fastighetsskötaren hade åkt på semester när han behövdes som mest.
Vi skiter även i att jag kände mig förstoppad. Nej förresten, det gör vi inte alls. Jag återkommer till det.

Således har vi glömt halva dagen förutom förstoppning och börjar vid lunchtid.

Eftersom jag har barn den här veckan har jag ett visst ansvar att utfodra henne när, eller helst innan, hon börjar tuppa av. Hittade resterna av en god pastasås och pasta i frysen. Det fick duga. Jag, min stackare, fick käka min vanliga Chocholate Fudge - bar från Naturdiet. Magen kändes inte alls bra. Inte på något vis. Fram emot eftermiddagen var det riktigt uselt.

Fultomten, på väg till din familj.

Då påminde jag mig om att min älskade flickvän för någon månad sen köpt bantningspiller till mig, som hon lämnade över med ett glatt: "Titta älskling vad jag hittade till dig." Och följde strax därefter upp med ett: "Varför tittar på mig sådär surt?" Känner nu i efterhand att jag kanske inte drog på mitt vackraste leende över den presenten. Men, men. De här pillren har egenskapen att se till att kroppen inte tar upp allt fett i maten, utan fettet passerar rakt igenom som ett slemmigt lavemang. Så jag tänkte under den tidiga eftermiddagen idag att jag äter upp några skedar med pasta med pastasås och tar mig ett piller, så kanske det förstoppade hakar på ut av bara farten. Sagt och gjort.

Efter det drog alarmet på väckarklockan igång. Jag hade tydligen lovat en vän att vara tomte för hennes familj vid 17-tiden. Tog på mig tomtekläder och traskade iväg.
Fördelen med att vara tomte är dels att man lagligt får skrämma små barn plus att jag fick med mig en flaska fint, rött vin från min vän. Är inte helt säker på att den var till mig, men den hamnade i min jackficka. Själva tomtandet gick bra. Barnen skrek av skräck och de vuxna fick sitta i farbror tomtens knä.

På väg därifrån började jag känna att bantningspillret nog faktiskt började göra vad det utlovade. Eftersom jag lovat min dotter att hon skulle få köpa julklappar på vägen hem, blev vi kvar i centrum ganska länge och pillret påminde mig mer och mer om att det vill göra sitt jobb. Jag tänkte att jag tillåter det halvvägs och gav efter för en skvätt flatulens. Det blev inte bara flatulens.
Efter en rask promenad hem och ett långt toalettbesök, kan jag konstarera att dagen faktiskt blev ganska rolig ändå.

Och nej... Tomten finns inte och Schrödingers katt är död sen länge.

Nog med skitsnack. Nu vill jag se film.

Sponsorer! - Martin

Vem skulle inte vilja sponsra den här mannen?
Kanske med tandblekning?

Alla framgångsrika bloggar har ju sponsorer har jag fått höra. Det låter ju fantastiskt. Vi vill också ha sponsorer. Åtminstone vill JAG ha sponsorer.

Är det nån här som vet vad en sponsor egentligen gör för en blogg?
Äh... Det spelar ingen roll. Jag vill ändå ha en sponsor.
Jag tror att det funkar ungefär som att det är julafton varje dag. Sponsorn skickar grejer, vi provar prylarna, skriver om dem, behåller prylarna om dom är bra. Annars sparar man skräpet och ger ut i goodiebags vid nästa bloggfest.
Det måste vara så det funkar.
Om du vill vara en sponsor, så skicka prylar du vill att vi ska testa. Det kan vara smink, rakhyvlar, bantningspreparat, en trollerimojäng, kanske en resa till New York, fettsugning, två backar mineralvatten, en hushållsrulle, pennvässare, hobbylim eller nästan vad som helst. Bara det inte är begagnat. Jag fick finnar av morsans begagnade rakhyvlar när jag var ung.

Ni kanske är flera som vill gå ihop och sponsra? Då kan vi ha sponsorsfest där alla sponsorer kommer och ger mig saker, mat och dryck... Och får varandras skräp i goodiebags.

Jag är helt för! Sponsra mig!

Vintersolståndet med Ronny

Igår var det visst VintersolStånd har man upplyst mig om. Lustigt. Jag vet inte om det är åldern men inte märkte jag av något stånd.

Det värsta är att man säger till mig att nu vänder det......tänk att man missat även detta, det är väl för djävligt rent ut sagt, vad en gubbe kan få stå ut med.

Annars har jag förstått det här med en fröjdefull jul. Jag menar att det liksom hänger ihop med ovan nämnda stånd alltså. 

Ganska olustigt att man i det perspektivet påstår att julen är barnens högtid!

Men det är klart, när vi alla strävar efter kulor i grenen, någon form av stånd och dessutom tjoar att NU ska det bli riktigt ordentligt fröjdefullt, alltså serious, lägg ned alla läskiga anspelningar.

Låt oss göra så här i stället:

- avskaffa det där vintersolståndet och låt naturen ha sin gång

- låt oss gemensamt säga "en ofull jul" då blir det barnens jul på riktigt.

God ofull JUL alla barn.

Morgonfukt - Martin

Helt osexig fuktfläck.

Rubriken låter sexigare än det är. Morgonfukten är snarare verklighetens slabbiga disktrasa som daskar mig i ansiktet denna morgon. Denna sarkastiskt fantastiska morgon, börjar med att dottern kommer in till sängen och säger att vi har mögel i lägenheten.
Eftersom jag är vuxen och har koll på allt, och hon bara är ett litet barn, avfärdar jag det med ett:
"Om det inte är mögel och jag kliver ur sängen i onödan, då jääävl..." Åtminstone lät det så i mitt bantande huvud. Det kom kanske ut ur munnen som ett mumlande "Ok, jag kollar." Men andemeningen var det ovanstående.
Och tammefan. I vår helt nyrenoverade lägenhet, där vi precis flyttat in och tänker spendera flera år utan några som helst bekymmer, där i hörnet vid de stora fönstren. Där. Bredvid soffan. Ovanför vägguttaget. En fuktfläck. En förbannad jävla fuktfläck. I hörnet. I vår fina, nyrenoverade lägenhet.

Antar att vi kommer få leva med hantverkare ett bra tag till.

För att citera en vis man:

"Det här var ju åt helvete. Hoppas det inte är nån större skada så vi får slappna av nån gång."
                                                                                             - Martin Lundström

Martins Bantningsdagbok Dag 5

Idag kom min vän Sandra över med mitt finkött som har bott i hennes frys under min tid som bostadslös. Hela frysen är därmed fylld med lamm, vildsvin, andbröst och älg, samt en hel drös blåbär och lingon.
"Hur känns det då? Du som inte äter någonting, menar jag." Undrar den artige.
"Jotack, ungefär som att du sett fram emot en lyxsemester i New York, men hamnat i Säffle." Skulle väl kunna räknas som ett adekvat svar på det.

En bra sak är att jag flyttade in ett hål i bältet. Det KAN bero på att jag tog av mig mitt bråckband och tjänade ett par centimeter, men det KAN också bero på viktnedgång. Jag väljer att i egenskap av härskare i min egen lilla bubbla, där det för övrigt är 33 grader varmt och solsken, tro på det senare alternativet.

Det visade sig att jag hade rätt. Jag, Micke och
Dottern spelade spel.

Jag kan inte påminna mig om att jag gjort någonting särskilt alls idag. Men å andra sidan så gör lågkaloridieten att mitt närminne sträcker sig till förra textraden, ungefär. Nämnde jag att min vän Sandra kom över med viltkött idag?
Jag har ett vagt minne av att jag spelat ett fantastiskt roligt spel med dottern och min kompis Micke. Jag måste kolla... Vänta...
...Ja! Tammefan, hittade en bild! Ghostbusters var det, ja. Och Micke var här.
Still got it!

Justja. Handlat juklappar! Det är roligt att handla julklappar med panik-hunger-velighet. Så många dyra och underliga beslut, återigen. Om jag nu bara kan komma ihåg vad som ska till vem, och vilka jag träffar till jul. Den här dieten är lite som att bli pånyttfödd som vuxen, flera gånger om dagen.

Om någon har sett filmen "Memento", så förstår ni litegrann hur jag känner mig.
Buljong, någon?

En ren levnadsmänniska! Ronny

Jag måste erkänna att grabben har sina ljusa stunder, faktiskt mer ofta än sällan nu för tiden. Det här med att fatta skillnaden mellan renlevnadsmänniska ( kan knappt stava till det ) och en ren levnadsmänniska, är i min värld inget annat än briljant. ( läs hans inlägg )

Det är sådan jag känner mig allt som oftast, trot om du vill.

Jag älskar livet och allt som kommer med detta. ( koppling till döden och livet efteråt osv, får vi ta en annan dag ). Att slita med räkningar varje månad är i sig så långt ifrån glädjefyllt jag kan komma, framförallt under perioder då inkomsterna inte riktigt korrelerar med nämnda räkningar. Det är också hyfsat trist att inte kunna unna sig saker i vissa lägen. Om frun eller dottern har behov av ett par byxor, en halsduk eller vinterskor, är det riktigt skit att inte kunna göra det inköpet.

Jag kan inte påstå att tio i topplistan över skojiga grejer att ta tag i, är översållad med uppgifter som klippa gräset, måla dörrar eller rensa ogräs, men ändå - det ingår på något sätt i paketet livet.

Nu kommer jag inte att gå in på alla de som har det sjutusen gånger värre än vad jag stundtals upplever min situation. Det jag vill komma fram till är det vi vanligtvis kallar överlevnadsinstinkt, dvs, hur djävligt det än är, så kämpar vi för att hålla näsan över vattenytan. Det måste väl bero på att vi är skapta för att leva och försöka få ut allt vi bara kan ur vår tid på jorden.

Mina numera relativt sett, många år, jag har haft förmånen att uppleva, är fylld med glädjeämnen som för mig är världsklass. Det är inte resor till olika länder eller dyra inköp som är överst på listan utan mer företeelser som:

- fira jul med nära och kära

- blogga med grabben

- att fru Lundström säger att hon älskar mig

- när solen skiner in genom sovrumsfönstret en sommardag

- att jag orkar genomföra "benlåten" i senaste releasen av Body Pump

osv, ni fattar va - små saker som ger livet en mening och fyller knoppen med glädjehormoner eller vad det heter.

Jag och hemmaboende dottern.

En rant om alkoholproblem, medelmåttighet och kreativitet - Martin

Precis som han skriver i sitt inlägg, min käre far, känner jag verkligen igen att han alltid, hur sen och blöt kvällen än har varit, är den som klivit upp först och dragit igång dagen.

En källa till fördärvet. Palntation är en fantastisk
rom som du hittar på systemet för 270 spänn.

Själv kan jag ha legat och ha varit den syndaste det är om under minst en halv dag innan jag vågat mig upp och möta världen.
Då har den jäkeln diskat, städat, tagit en promenad, byggt ett hus, skapat ett diagram och startat ännu ett nytt företag. Jag ger mig fan på att han gjort det bara för att vi andra ska känna oss ännu sämre och ha ännu mer ångest.
Det är inte mer än rätt att han får känna på hur vi vanliga, dödliga, känner oss ibland.

Jag dricker periodvis för mycket. Så är det. Både för fort, och därmed för mycket, när jag dricker och ibland för ofta. Ibland tycker jag om det, ibland blir jag förbannad på migsjälv. Jag har överhuvudtaget svårt med måttlighet. Det är "all in" i närapå allt som intresserar mig. Är jag ute och festar, då festar jag. Röker eller snusar jag är det röda Prince och General extra stark. Ska jag lära mig programmera en mikroprocessor, så lär jag mig det genom att läsa och testa allt. Ska jag på fisketur, då är det hardcore med tält, handbundna flugor och mat över öppen eld. Ska jag gå ner 12 kg inom två månader, då gör jag det genom svält och plågor. Jag har svårt för mellanting. Blir det ett mellanting, då lessnar jag och gör någonting annat.
Det är en egenskap som låter skitjobbig, och den ÄR skitjobbig. Jag har själv ibland svårt att leva med mig själv, så jag beundrar verkligen min flickvän och mina nära vänner som orkar finnas kvar vid min sida. Familjen har inget val, så dom får jag beundra på annat vis.

Men... Den egenskapen ger mig också enorma fördelar när det kommer till mitt yrke, som till stor del är kreativt. Jag får utlopp för mina idéer och projekt, och nuförtiden driver jag nästan alltid igenom en idé jag tror på och får den att funka. Jag ser också till att omge mig med kreativa människor som är av samma skrot och korn. Och när det klickar såna människor emellan kan det skapas episk historia.

Tillbaks till alkoholen. Ja, jag gillar alkohol i många former. Väldigt mycket. Jag dricker som sagt, i perioder, för ofta och för fort. Vissa perioder inte alls. Har jag problem med alkohol? Ja, ibland. Oftast inte.
Behöver jag hjälp? Vissa skulle nog säga det. Andra inte. Jag själv tror inte det. Men att förneka ett beroende är väl första tecknet på beroende, som jag förstått det. Å andra sidan skulle jag nog behöva hjälp med det mesta i livet om jag skulle ha hjälp med allt jag periodvis går in för till 100%.

Jag ser det litegrann såhär. Om någonting går ut över min dotter, min övriga familj och mina vänner, då har jag problem, och jag litar på att dom talar om ifall dom får problem med mig.
Det största problemet jag har, enligt min dotter, är att jag jobbar för mycket. Det stämmer. Men jag tror faktiskt att jag gör ett ärligt försök att bli bättra mig på den punkten.

Just nu är mitt stora projekt, som du kanske förstått, att gå ner i vikt. Det innebär att jag inte bör dricka alkohol, då det binder vätska och innehåller en massa kalorier, så då gör jag det nästan inte alls. 

Jag är absolut ingen renlevnadsmänniska. Kanske bara en ren levnadsmänniska?