Ljumskbråck - Martin

Ljumskbråck är en av de superkrafter jag besitter. Det är en kraft som får mig att kunna levitera ca 15 meter över marken och se genom väggar... Inte alls, faktiskt.

Ljumsbråck är den skada på bukhinnan som gör att maginnehållet tycker något bättre om att trycka sig ut genom ljumsken och ner mot pungen, istället för att hålla sig på den plats där maginnehållet borde tycka om att uppehålla sig - i magen.

Den enda möjligheten för mig att se genom en vägg är således om det finns fönster i den. Och min förmåga att levitera ca 15 meter ovanför marken begränsas till den bråkdelen av en sekund jag befinner mig i området när jag passerar det på vägen ner, om jag blir tappad från 20 meter.

Ett ljumskbråck läker inte av sig själv. Det är inte farligt i grunden, men det måste opereras innan det utvecklas till ett klämt bråck, som är akut. Det är en enkel operation som såklart är underprioriterad av vårdapparaten. Väntetiden är lång, tre månader och uppåt.

Under tiden får man hålla tarmarna på plats med hjälpmedel. Ett hjälpmedel är näven, att helt enkelt trycka tillbaks bråcket när det ploppar ut. Det funkar ett tag, men det är obehagligt och väldigt störande när bråcket blir större.
Ett annat sätt är bråckband- eller bråckbälte. Ett bra hjälpmedel som gör att jag kan gå omkring utan att oavbrutet ha näven i skrevet. Det medför att folk inte tittar lika underligt på mig när jag går förbi skolor och dagis.

Mitt älskade bråckband.

Bråckbandet spänns fast runt höft och lår. Den lilla kudden pressas mot bråcket och håller det vettigt på platsJag har känt min bråck i ungefär 1,5 år. Vi har aldrig riktigt kommit överens och det har gjort att jag har blivit mer stillasittande än jag önskat då tarmarna, varje gång jag spänner magmusklerna, bestämmer sig för att ploppa ut. Min operation dröjer ca tre månader till eftersom jag fick träffa läkaren i förrgår och hamnade i kö först då. Jag och vårdapparaten har nämligen ett distansförhållande och träffas högst sporadisk.

Ja, jag är helt enkelt värdelös på att gå till doktorn när jag är skadad eller sjuk. Den här gången dröjde det 1,5 år. Mycket för att jag är en idiot.
Bråck, fysisk och mental förslappning, samt allmän slödeppighet har gjort att jag de senaste 1,5 åren gjort en tokökning i vikt. Lyckats gå upp närapå 20 kg, vilket motsvarar tio 15-tums Macbook Pro-datorer. 
Läkarn kom med det bryska uppvaknandet att om jag inte går ner i vikt kommer dom inte operera mig, då riskerna är för stora med att söva tjockisar. Han gav mig två månader att gå ner 12 kilo.
Därav mitt bantningsdagboks-projekt.

Känner du nu att du inte kan tillräckligt om mitt ljumsbråck anser jag att du behöver hjälp.

Eftersom klockan är 09.00 en lördagsmorgon och jag fortfarande är nybörjare på den här dagen, tänker jag göra mig en kopp kaffe. Eller tre.

Gomorron.