Martins Bantningsdagbok. Dag 9

Buljong, buljong.
Du räddare i nöden

Juldagen är värre än julafton för en sån som kör en idiotdiet som jag. Så är det. Juldagen är dagen man värmer upp allt det som blev över från julafton och frossar igen. När man tror att man är home safe, lurar den där dagen efter jul som en hägrande återställare för en nykter alkoholist. Beskrivningen är faktiskt mer träffande än rolig.

Släkt och så

Jag fick ett tips från en vän som kör samma resa som jag. Saltsuget blir ett vansinne efter alla gå ned i vikt-preparat som smakar choklad. Tipset lyder: Buljongtärning, vatten, för mycket chili, curry och ett glas vatten. Inte sexigt, men det funkar.

En stor del av den närmaste släkten slöt upp idag runt ett dignande "dagen efter-julbord", inklusive den andra halvan av GenerationsklyftaN. Far, farfru, syster, systerman, lillasyster, lillasysternypojkvän, ännumindrelillasyster, hund... och jag. Jag satt dock faktiskt mest vid sidan av maten. Jag smakade inte en på en gnutta av det som dukades fram... Förutom Rom, vin och whiskey. Det, å andra sidan, smakade jag mycket av. Väldigt mycket. Inte för mycket. Eller kanske lite för mycket. Vad vet jag? Vad jag någonstans vill komma fram till är att jag har klarat av ytterligare en planerad ätardag utan att frossa i mat. Det är en otroligt viktig grej för mig, uteblivandet av frossande.


Efter frosseriet: Sällskapsspel med snacks. I god släktskapsanda spelade jag både spel och matmartyr tills jag insåg att dom började få nog av en full, kalorifattig stolle. Ligger här och är galet sugen på ALLT man är sugen på efter en helkväll. Men jag håller mig. Det gör jag. Faktiskt. Har du någonsin gått förbi ett gatukök på fyllan, utan ett kvartitre-ragg vid din sida, UTAN att köpa en extra stor med extra allt? Det går inte.
Om man inte är jag. Och det var jag idag. Gonatt.