Martins Bantningsdagbok Dag 5

Idag kom min vän Sandra över med mitt finkött som har bott i hennes frys under min tid som bostadslös. Hela frysen är därmed fylld med lamm, vildsvin, andbröst och älg, samt en hel drös blåbär och lingon.
"Hur känns det då? Du som inte äter någonting, menar jag." Undrar den artige.
"Jotack, ungefär som att du sett fram emot en lyxsemester i New York, men hamnat i Säffle." Skulle väl kunna räknas som ett adekvat svar på det.

En bra sak är att jag flyttade in ett hål i bältet. Det KAN bero på att jag tog av mig mitt bråckband och tjänade ett par centimeter, men det KAN också bero på viktnedgång. Jag väljer att i egenskap av härskare i min egen lilla bubbla, där det för övrigt är 33 grader varmt och solsken, tro på det senare alternativet.

Det visade sig att jag hade rätt. Jag, Micke och
Dottern spelade spel.

Jag kan inte påminna mig om att jag gjort någonting särskilt alls idag. Men å andra sidan så gör lågkaloridieten att mitt närminne sträcker sig till förra textraden, ungefär. Nämnde jag att min vän Sandra kom över med viltkött idag?
Jag har ett vagt minne av att jag spelat ett fantastiskt roligt spel med dottern och min kompis Micke. Jag måste kolla... Vänta...
...Ja! Tammefan, hittade en bild! Ghostbusters var det, ja. Och Micke var här.
Still got it!

Justja. Handlat juklappar! Det är roligt att handla julklappar med panik-hunger-velighet. Så många dyra och underliga beslut, återigen. Om jag nu bara kan komma ihåg vad som ska till vem, och vilka jag träffar till jul. Den här dieten är lite som att bli pånyttfödd som vuxen, flera gånger om dagen.

Om någon har sett filmen "Memento", så förstår ni litegrann hur jag känner mig.
Buljong, någon?