Martins Bantningsdagbok. Dag 10.

En dag jag har kunnat känna mig skitduktig och skitdålig men ändå, tycker jag, kommit ur den med någon form av heder.

Började bra med kaffe, vatten, en halv choklad-fudge-bar, kaffe, kaffe, en liten rackarns laxmacka (Är ju ändå hos morsan. En vansinnigt dålig anledning, men ändå.) kaffe, vatten och en tupplur. Så långt allt typ ok. 

När jag är i Gävle hör det till att jag träffar govänner från förr. När man träffar govänner från förr är det viktigt att man umgås över någonting att äta eller dricka, eller både och. Så är det bara. Vem säger: "Hej, govän från förr! Ska vi träffas över en skvätt motion och bantning?" Däremot går det bra att diskutera ämnena över en bit ät eller drick.

Vännerna jag skulle träffa var senare än jag, så jag fick med mig mor och hennes Leif ut på krogen över en bit drick.

Min mammas helt egne Leif, Mamma och jag.

 (En Leif är en sån som en mor skaffar några år efter en far. En Leif är skitbra, för den är trevlig och blir lite som en sån som skäller på en när ens mor inte orkar och ens far bor nån annanstans under uppväxten. Dessutom tar den hand om disken, lagar mat och vet en massa om saker man inte vet någonting om.)
Jag blev närapå förbjuden att inte äta nåt om jag skulle dricka vuxendricka. Jag tror litegrann att det faktiskt är sunt. Så ja. Jag beställde mat. Det var skitdålighet 1. Skiduktighet 1 kom när jag beställde maten. Istället för att, som radiostyrd tjockis, beställa en STOR Caesarsallad, beställde jag en liten variant. Skitduktighet 2 var att jag gav bort mitt bacon till Leif, även om det tog emot.
Skitdåligthet 2 var ju såklart att jag drack en massa vuxendricka i form av rom och öl. Skitdålighet 3 är mackan jag just drog i mig när jag kom hem från krogen. Vågen kommer tala om för mig att det var en dålig dag, men jag väljer att se det som var positivt: Jag har inte frossat. Faktiskt inte. En till positiv sak är de fantastiska vännerna jag har kvar i den här gudsförgätna byn. Tack för en fin kväll, jäkla stollar.
Den sista, men kanske viktigaste, detaljen är att när jag vaknar imorgon är det en ny dag. En dag där jag går in i det här igen till 100% utan dåligt samvete för dagens missöden. Om jag möter misslyckanden med ångest kommer jag ge upp. På´t igen bara!

 Tror jag ska bli livscoach när jag blir stor.